Skam.

- Men jag förstår inte vad du vill, varför måste du alltid krångla till det?

- Jag tycker bara att vi kan prova något nytt någon gång!

- Vad är det för fel med att ha det som det alltid har varit? Det är väl vad det handlar om? Historia och tradition.

Han såg att hon blev mer och mer obekväm. Undvek hans blick, gjorde sig upptagen. Ryggradens stelhet skrek ut besvärad. Ändå kunde han inte släppa det. Det var som ett inre driv. Ett primalbegär, en jaktinstinkt som slumrat i evighet men nu vaknat vid doften av svaghet.
Hon är svag, jag är stark. Jag kan vinna det här.

- Så du tycker att man ska ha det som det alltid har varit alltså? Barnaga, kvinnor utan rösträtt, tvångssteriliseringar...

- Nu räcker det Markus! Det blir inget, jag har fått nog. Passar det inte behöver du inte vara med.

Han kände hur det sved till, nederlaget. Men än kunde han inte släppa det. Det var som att han var tvungen att bevisa något, sin förmåga. Att han var vuxen nu, smartare, starkare, inte hennes lilla barn som hon kunde domdera över längre.

- Så du väljer traditioner framför ditt enda barn? Det är vad julen handlar om för dig ha? Att ha något slags museum över traditioner? Inte att umgås med din familj? Julefrid och allt det där. Nä du bryr dig bara om att allt ska se exakt ut som för trettio år sen typ. Du är så jävla konservativ och feg, vet du det? Ingenting vågar du! Livrädd för minsta förändring. Så jävla feg mamma, vet du det? Du är feg! Löjlig! Patetisk!

Hon stod med ryggen mot honom. Stilla. Han såg hur den stelnade, för att sedan ge efter.
Axlarna som kapitulerade och sjönk. Den bestämda nacken som gav vika, böjdes.
Han kände triumfen.
Han vann!

Men hon sa inget. Hon stod bara där. Darrade lätt.
Tvivlet började så smått gnaga på hans känsla av stolthet.

- Men fan morsan...gråter du?

Hon svarade inte.
Det kändes som att hela världen vreds en halv grad, han spolade tillbaka förloppet i sitt huvud men allt hade ändrats. Plötsligt fanns där ingen stolthet, bara äcklet som bildade en klump i halsen.
En lätt hinna av kallsvett över pannan. Tystnaden kompakt och obeveklig.

- Mamma...förlåt, jag menade ju inte så. Jag bara...

Hon gick ut ur rummet.

Han satt kvar vid bordet. Framför honom låg kokboken uppslagen på samma sida. "Indian curry chicken". Långt ifrån vuxen. Långt ifrån stark, och smart. Dum, klumpig. självisk.
Indisk kyckling på julbordet. Varför kändes det så viktigt nyss?

Han såg sig själv utifrån. Ett barn i för stor kropp. En kokbok. Det trygga köket. Och samma gamla skam.